ska alldeles snart iväg...träffa den där mannen om det där jobbet.. Inte ofta man har ett möte 07.30 på morgonen! Kan ju säga att jag inte har sovit speciellt gott, vrände och vred på mig.. Inte helt säker på att jag vill ha jobbet, fast det vill jag ju... inte..eller jo... nä..jo.. ja, ni förstår.

Men vi får se, får se till att vara lite trevlig, så blir det upp till dem att bestämma om de vill ha mig.

EDIT: jaha, nu är jag tillbaka. Och det gick väl sådär, skulle jag säga! Först var mannen (killen, snarare) som jag skulle träffa en halvtimme sen. När han väl dyker upp får jag ingen förklaring eller ursäkt....Kanske bara är jag, men har man en tid avtalad med någon som ev. ska börja jobba för en så kommer man väl i tid? Om det nu händer någonting som gör att man blir sen, så är det väl ingen fara, sådant händer ju, MEN...då kan man väl för farao säga det och be om ursäkt? Ingen stor grej, liksom. Bara helt vanligt hyfs... Sedan var han jättetråkig också, men det var ju inte hans fel.

Och han ville att jag skulle börja idag. jobba. jag. idag. jävlar vilken chock jag fick! Var tvungen att säga som det var, att jag inte är helt säker om jag vill börja där... För det är jag inte, vet verkligen inte! skitjobbigt, men det är bara att fundera, och sedan höra av sig.. jobbet är mitt om jag vill ha det, verkar det som i alla fall. Och det är ju i och för sig roligt att någon vill ha en...

ahh, jag vet inte! gud vilket dilemma... är riktigt stressad över detta kan jag ju säga... vi får se..

EDIT 2: jahaja, nu har jag bestämt mig. typ. Oavsett så börjar jag i alla fall på måndag morgon, lite "prova på" så att säga. vet inte riktigt vad man ska säga om det hela, mer än att jag hoppas att det går bra.. Det är ju faktiskt inte säkert att jag kommer in på utbildningen jag sökt i höst, och då kan det ju vara himla smidigt att ha ett jobb att falla tillbaka på... Bara det att tjäna egna pengar, förresten! försörja sig själv... skulle sitta fint.