så, tisdag var en jättebra dag. Verkligen en kanondag. Träffade en vän och fikade och hade jättekul innan AF. Och på AF gick det också bra, min handläggare är verkligen kanon.. Praktikmannen var där också, och vi bestämde att inte fortsätta att leta efter praktik i nuläget, men skulle det fortfarande vara aktuellt i augusti (gud förbjude), så är det kanske lättare då. 

Till saken hör att jag inte har NÅGON inkomst alls. Har inte haft fast inkomst sedan studenten, ett år sedan. För ung för A-kassa, och nu efter nyår är det ju andra regler som gör att jag inte har rätt till en Akassa. Och då är enda vägen att gå? just det, ekonomiskt bistånd från kommunen. Då vet jag att vissa tycker att man är en pest och en dålig människa om man söker det, men jag frågar er- vad ska man göra då! Förstår inte den inställningen riktigt, man måste väl få göra vad man måste? Det är ju knappast så att jag är någon slags bidragsparasit, har sökt ett par gånger nu under det gångna året.

För att komma till poängen, ringde imorse för att kolla läget och det ser inte bra ut alls. Troligtvis, skulle jag söka nu för maj så skulle jag få avslag. varför? För att jag har varit så engagerad i praktikletandet utanför hemkommunen. Och det tycker de inte om alls... Och okej, det kan man ju förstå! Förklarade läget för den här nya kvinnan, att jag har letat praktik, nu har jag förmodligen, förhoppningsvis, sommarjobb och att jag i höst ska börja plugga. Ja, hon var i alla fall ärlig. Om jag kunde uppvisa att jag fått sommarjobb på papper så blir det ett annat läge, och skulle antagligen få pengar.

Helt naturligt, tycker kanske ni, och det tycker väl jag med egentligen. Klart att det vill att man ska göra massa saker för hemkommunen. Men jag var så säker på att få praktikplats i stan, och det trodde min af-handläggare också var troligt. Sedan har ju det dragit ut på tiden och gått fram och tillbaka, och helt plötsligt är det slutet av april.

Okej för det. men inte fan skulle ni vara så glada om ni inte hade fått några pengar alls sedan i februari. och glad, nej, det är jag inte... det gick över..