eller är frågan snarare varför har man bra dagar? usch och fy. jag menar, varför skulle jag ha bra dagar? vad är det som gör att de flesta dagarna faktiskt är helt okej? nu får ni icke missförstå mig: vet att det finns väldigt många som sitter i samma sits, tror inte att "jag är nått", men bara följ med i resonemanget.. har inga pengar, ingen fast inkomst inom sikt. vill få operationen innan jag börjar söka jobb på allvar.. (vilken jag har väntat på sedan i maj..) egen lägenhet ser i dagsläget långt borta ut. ingen aning om vad jag vill bli, eller hur eller varför. allmän skitsituation så att säga. på plussidan lär jag ju i alla fall ha tillräckligt många poäng i bostadskön när jag väl ska flytta, för att kunna få den lägenhet jag vill ha.. men förstår ni vad jag menar? har inget mål här i livet, och även om jag hade det så...(ja, det är synd om mig, men det är min blogg.) så varför är då de flesta dagarna bra? ser jag omedvetet någonting i horisonten som verkar bra?? för medvetet ser jag det fan inte. är människan byggd för att vara positiv? så kan det väl inte vara... skulle jag vara postitiv..? eh?

ännu en konstig natt. hm. gick upp för att lägga mig runt 1, men märkte att jag inte var så trött ännu...så jag satte mig och lyssnade på musik, i hörlurar naturligtvis-sovande familj osv, och när jag väl var trött och skulle sova var klockan 3. gick upp vid 7 igen, gick och la mig och gick upp slutgiltigt vid 10.. lite mosig idag. tror inte att jag ska göra någonting speciellt idag. heller. min brors flickvän kommer hit idag. igen. snälla någon..de har båda gått ut gymnasiet, de har lite pengar...varför i helvete har de inte flyttat ut..? jag skulle fasen göra det om jag kunde, inget tvivel om saken..men att frivilligt bo hemma 2 år efter studenten... lata jävlar.. blä för en massa människor som springer runt i huset hela tiden, jag vill flytta. igår.